Språket
Språket i boken är väldigt gammaldags (från år 1870) och ibland lite oförståeligt för mig som växt upp i de moderna samhället. Nästan vartannat ord är en annorlunda utformning på de ord vi använder i Sverige idag, såsom "sågo". Av den orsaken är det en utmaning att läsa denna bok pengar. Jag måste vara väldigt koncentrerad medan jag läser för att förstå sambanden i boken. Om det är något ord jag inte förstår använder jag en ordbok eller letar upp prdet på internet. Detta gör att det tar längre tid att läsa boken och hindrar min förståelse.
Boken som klassiker
När jag hör ordet är min första tanke en bok som har ett lyckligt slut, då en man möter kvinna såsom en prinsessaga. Dock är inte detta sanningen, det som gör boken pengar till en klassiker är att den vill förändra i samhället. Den upplyser i detta fall jämställdhet och bryter normer i samhället. Jag tror att en klassiker har ett flertal speciella egenskaper det är detta som gör boken till något särskilt, en bok som sticker ut ur mängden. För att en bok ska vara en klassiker behövs ett flytande språk kompletterat med karaktärsbeskrivningar samt en passande miljö.
Den bok som jag analyserar gör det. Pengar av Victoria Benedictsson sticker ut från mängden.
Under 1800-talet var huvudrollen Selma ingen typisk hemma fru. När jag talar om en typiskt 1800-tals kvinna menar jag en gift kvinna som kan laga mat, en kvinna som lever för hushållet och samtycker till att mannen skaffar sig en utbildning och tjäna pengar istället för kvinnan. Selma är så gott som motsatsen för 1800-talets kvinnoideal.
Oavsett bristerna på liknelser och de allmänt dåliga karaktärsbeskrivningarna känns ändå personerna en gnutta verkliga. Jag kan observera hur de handlar hur de pratar, men de tänker inte och defensivt känner det inte. Jag tycker att flertal författare gör karaktärsbeskrivningarna dubbelt så bra som Victoria Benedictssons. Miljöbeskrivningarna däremot är ibland hela stycken, som utförs osannolikt detaljerade. Dock är inte detta bara positivt, eftersom boken delvis blir helt ointressant och inte skapar detta flyt som många författare strävar efter. Paralleler till historier samt olika perspektiv i berättandet används inte än, detta efterlyses!
När jag hör ordet "pengar" är min första tanke en bok som har ett lyckligt slut, då en man möter kvinna såsom en prinsessaga. Dock är inte detta sanningen, det som gör boken pengar till en klassiker är att den vill förändra i samhället. Den upplyser i detta fall jämställdhet och bryter normer i samhället. Jag tror att en klassiker har ett flertal speciella egenskaper det är detta som gör boken till något särskilt, en bok som sticker ut ur mängden. För att en bok ska vara en klassiker behövs ett flytande språk kompletterat med karaktärsbeskrivningar samt en passande miljö.
Den bok som jag analyserar gör det.
Under 1800-talet var huvudrollen Selma ingen typisk hemma fru. När jag talar om en typiskt 1800-tals kvinna menar jag en gift kvinna som kan laga mat, en kvinna som lever för hushållet och samtycker till att mannen skaffar sig en utbildning och tjäna pengar istället för kvinnan. Selma är så gott som motsatsen för 1800-talets kvinnoideal.
Oavsett bristerna på liknelser och de allmänt dåliga karaktärsbeskrivningarna känns ändå personerna en gnutta verkliga. Jag kan observera hur de handlar hur de pratar, men de tänker inte och defensivt känner det inte.
Bildspråk och författaren
"Byn ägde icke mer än en enda gata, om den ens kunde hedras med detta namn, ty den var helt enkelt en mindre väg, utan spår av stenläggning, och oförsvarligt illa hållen. Vid den ena sidan lågo en fem, sex dåliga hus i en rad, vid den andra sågos några bondgårdar, på så långt avstånd att från varandra, att en tämligen stor trädgård fick plats mellan dem."
När jag läste första meningarna fick jag genast en bild i huvudet på en liten lantby på landet i Sverige, för hundra år sedan. En tråkig, stillsam och fattig by. Jag lade också märke till det tydliga gammaldags språket som vi inte använder nu.
Författaren fördjupar texten så att man får en bild i huvudet och tänka sig hur det var på 1800-talet.
Författaren skriver i tredje person så att handlingen växer fram genom personernas konversationer och åtaganden, och växlar det med att vi får följa Selmas tankegångar och frågor som rör sig i hennes huvud. Något som är lätt att missta sig på pga. språkbruket är tämligen enkelt, är Benedictssons ganska finurliga metaforer som florerar på en del ställen genom romanen. Som exempel, ”Så böjde hon sig ned och blåste ut sitt ljus, ty hon ville kläda av sig i mörkret.” Detta vill jag se som en symbolisk handling för att Selma efter att ha rensat luften och äntligen frigjort sig från sin flera år långa prostitution till sin man, ´blåser ut ljuset´ -talar ut med maken, och sedan ´klä av sig´ –ta av sig sin påtvingade mask som hon så länge burit, för att bära sin alldeles egna personlighet och sin fria vilja.
Boken uttalar sig i tredjeperson och ibland känns det som om jag observerar personerna i boken medan det lever sitt liv fyllt med känslor. Dock tycker jag att Victoria Benedictsson är bättre på att beskriva känslor och en slags livslust än miljöbeskrivningar. Så man kan säga att bildspråket är rätt så medelmåttigt. Det var ungefär som jag förväntade mig, boken kallas ju ändå som en klassiker.
